Georgien – som man bäddar får man ligga

Micheil Saakasjvili gjorde sig känd som en stridbar jurist och kraftfull minister under Eduard Sjevardnadze, som han senare vände sig emot och övertog dennes position som president efter protester 2003. Dessa var av samma tappning som de framgångsrika aktionerna av oppositionen i Ukraina och Serbien, med finansiellt stöd av framförallt amerikanska myndigheter och intresseorganisationer som New Endowment for Democracy. Så det var knappast förvånande att missnöjet med Saakasjvilis strävan att flytta fram Nato:s gränser till Rysslands kärnland samt fungera som transitland för gas och olja utom Moskvas domvärjo var stort.

Vad den georgiske presidenten egentligen hade i åtanke när han lät sitt artilleri lägga Sydossetiens huvudort Tschinvali i grus den 8 augusti kan man fråga sig. Men den framprovocerade konflikten verkar uppenbarligen ha slagit slint när nu Ryssland mer eller mindre dikterar villkoren. Förenta Staterna kunde inte göra annat för sin allierade än att flyga hem delar av de georgiska styrkorna från Irak och att ”säga elaka saker” i Förenta Nationernas säkerhetsråd som statsvetaren Jan Hallberg vid Försvarshögskolan uttryckte det i radions Studio Ett.

När de ryska pansarkolonnerna reagerade på den georgiska framstöten, drev dem på flykten och rullade in i sitt sydliga grannland så möttes det av fördömande från många europeiska huvudstäder. ”[A]ggressionshandlingar oförenliga med internationell rätt” beskrev Carl Bildt dem som och nu avbryter Sverige planerade militära samarbeten med Ryssland. Svante Cornell som basar över Institutet för Säkerhets- och Utvecklingspolitik kräver i Expressen att Ryssland utesluts ur Europarådet och andra internationella organisationer.

Återigen hamnar vi i den selektiva rättens träsk. Ryska representanter svarar likgiltigt att vi gör bara vad Nato gjorde när de bombade Jugoslavien 1999 och sedan slet Kosovo från Serbien. I sak har de rätt och så länge de västliga ledarna envist fortsätter hålla sig med en dubbelstandard gällande internationell rätt så lär det vara makten som styr och ställer. Det begriper Kreml och agerar därefter. Att Georgien deltog i anfallet och ockupationen av den suveräna staten Irak verkar tydligen ointressant, eller ska även de uteslutas ur Europarådet herr Cornell?

Konflikten mellan Ryssland och Georgien med dess västallierade är knappast början på ett nytt kallt krig utan tvärtom början på en ny världsordning där Förenta Staterna trots sin militära dominans ser sig utmanad och enkelt besegrad. När Hizbollah visade sin styrka på gatorna i Beirut i maj och erhöll veto i samlingsregeringen kunde USA bara stå bredvid och se på. Vi är på väg mot en multipolär värld.

Den rika västvärlden kan inte längre ignorera omvärldens tyckanden och låtanden som blev tydligt när de senaste förhandlingarna inom Världshandelsorganisationen rasade samman. Asien reser sig med Ryssland, Indien och Kina som allt kraftfullare aktörer, då Beijing uppbär USA: s ekonomiska stabilitet genom att där investera sitt handelsöverskott. Irak blir allt svårare för Förenta Staterna att kontrollera, planerna på att slumpa ut de nationella oljetillgångarna möter hårt motstånd på alla nivåer, från oljearbetarna över det väpnade motståndet till parlamentet.

Samarbetet fortgår även om Argentinas president Kirchner…

Det Latinamerikanska integrationsarbetet fortskrider på alla plan. Mot en gemensam marknad, med militärsamarbete men framförallt bygga samfällda finansiella institutioner som gör dem oberoende av den Internationella valutafonden och kommersiella banker i New York, Paris och London. Formerandet av den regionala utvecklingsbanken Banco del Sur och Venezuelas nationalisering av storbanken Banco del Venezuela är bara början på en frigörelseprocess från den mäktiga gringon i nord. Att Förenta Staterna nu aktiverar sin fjärde flotta med ansvar för Karibien och Latinamerika för första gången på 58 år kan ses som symtomatiskt, men knappast en trovärdig motstrategi.

…sedan december 2007 är fru Kirchner!

Det amerikanska anfallet på Irak visade tvärtom landets svaghet, det bidrar till den oundvikliga nedgången. Kriget har bekostats på konstlad väg, underskottet i statsbudgeten betalas genom att låta dollarns värde falla och därmed värdet på de utländska lånen. Knappast hållbart i längden. Uppbundna i Afghanistan och Irak står de närmast handfallna när andra delar av världen går sin egen väg. För att den nya ordningen inte ska utvecklas mot en internationell anarki utan snarare en balanserande maktordning med gemensamma spelregler krävs det att de starkaste parterna, nämligen EU och Förenta Staterna faktiskt underordnar sig även dessa. Annars kommer det att bli fler ryska inmarscher i närområdet. Allt annat vore märkligt.

Media: AB kultur, DN ledare, DN, DN2, SvD ledare, SDS ledare, HD, HD kultur,