Staden bortom oljan del 2
juli 6, 2008
Konsekvenserna av ett samhälle utan billig olja blir omfattande, men även möjligheterna. Ofta krävs det yttre tryck och tvång för att genomföra nödvändiga och önskvärda förändringar. De kortsiktiga vinsterna är inte alltid de bästa i ett längre perspektiv, med tanke på vilka effekter den kortvariga industrialismen haft på klimat och natur så är det nog dags att resa blicken en aning bortom rigida inflationsmål och krav på evigt förbättrade tillväxttal.
Ett land som hamnade i en svårartad kris när oljan tog slut var Kuba. Realsocialismens kapitulation i öststaterna innebar att Kubas främsta handelspartner försvann som tidigare stått för olja och matkonserver. Det tidigare högt industrialiserade jordbruket blev plötsligt stillastående utan vare sig bränsle eller gödningsmedel. Trots allt genomfördes en strukturell förändring, förvisso under galgen men dock. Man utvecklar ett hållbart jordbruk på nationell nivå där man söker anpassa sig till de förutsättningar som finns och ta fasta på dem i stället för att omskapa landskapet. Med hjälp av forskare och äldre traditioner söker man nya, kostnadseffektiva lösningar. Experimentet har varit framgångsrikt, även om det fortfarande är under utveckling, i synnerhet när det gäller ägandeformer där allt mer land överförs från statlig regi till familjer och i synnerhet kooperativ.
Att Världsnaturfonden år 2006 påvisade Kuba som världens enda land med en ekologisk och socialt hållbar utveckling får ses som ett tecken på en rätt lyckad anpassning till ett mindre oljeberoende (även om kranarna nu fylls med fortfarande livsnödvändig olja från Venezuela). Nationen var unik på så vis att de lyckades få ett Human Development Index på över 0,8 av 1 (Sverige har 0.95) och ett ekologiskt fotavtryck på under 1,8 (Sverige har 6.1) hektar per capita.
En del i det framgångsrika skiftet utgörs av stadsjordbruk, som nu står för försörjningen av halva Havannas befolkning på två miljoner invånare. Associated Press beskriver det som en ”stunning sucess” (på svenska). Genom att ta tillvara på outnyttjade områden, små som stora går det uppenbarligen att producera stora mängder livsmedel med den fördelen att både produktion och distribution sker mitt bland konsumenterna, utan onödig transport. Kaloriintaget har inte bara säkrats sedan efterdyningarna av Sovjetunionens bortfall, utan även innehållet som näringsmässigt förbättrats avsevärt.
Stadsjordbruk är knappast en modern skapelse, utan har funnits med sedan människans första stapplande stadsbyggande. Med den sentida urbaniseringsexplosionen följde höns och grödor in i stadens kaos och gytter. Däremot är det först på senare tid som det uppmärksammats storskaligt, då man nog inte riktigt begripit vilken potential det bär på. Insikten faller sig naturligt när man inser att pampasbiff per flyg inte är en hållbar melodi in i framtiden.
Det är inte bara på Kuba som stadsjordbruk står på dagordningen, även om omfattningen är mindre. Det är framförallt i den fattigare världen som nya lösningar inom livsmedelsförsörjning prövas och utvecklas om man ser till Förenta Nationernas arbete. Men långsiktigt är det nog en anpassning som även vi inom den rika världen måste tvingas till. Men då krävs det mer än kolonilotter och trädgårdsodling, utan en samhällelig förändring som enkelt kan uttryckas som mindre asfalt och mer växthus. Kort och gott grönare.
Stadsjordbruk, urban agriculture är onekligen mycket intressant. Tankarna har dragits mot taket på vårt bostadshus som en yta för att odla mat men tyvärr är det inte så plant (privata terrasser och höjdskillnader). Dessutom gissar jag att det är totalförbjudet att röra sig på där uppe även om man skulle sätta upp räcken motsvarande de som finns på en balkong. Men jag ska i vilket fall fråga en granne som är med i styrelsen när jag får tillfälle. Kanske skriver jag sedan ett inlägg om det i min egen blogg.
Nå, du börjar med att skriva “konsekvenserna av ett samhälle utan billig olja blir omfattande”. Självklart är det så. Exakt hur omfattande beror på hur dyr oljan blir och vilka alternativ det finns. Men utifrån att olja och fossila bränslen är begränsade resurser, liksom uranet som driver kärnkraftverk, borde vi satsa allt vi har och lite till på att forska och utveckla förnyelsebar energi nu när vi har resurser att satsa. Varje liten nergång i oljeproduktionen kommer att få stora konsekvenser för priset och förr eller senare når vi oljetoppen (peak oil). Vissa menar att vi redan är där idag även om det inte kommer att vara uppenbart förräns några år i efterhand. Vid den tidpunkten förespår jag global depression och massvält eftersom även jordbruket nuförtiden är extremt beroende av olja för att få ut nuvarande avkastning. Utan olja eller med substansiellt dyrare olja (och naturgas till gödningsmedel) kommer maten inte att räcka till de 6+ miljarder människor som bor på jorden.
För den som vill veta mer om Kuba kan filmen “The power of community: How Cuba survived peak oil” varmt rekommenderas.