När Expressen skrev om att ett gated community öppnat i Malmö var det nog många svenskar som blev förbryllade. I synnerhet då vi är vana vid offentliga rum och parker, men inte minst allemansrätten som kombinerar privat egendom och allmän tillgänglighet. Men det här är en internationell trend som nu även nått våra breddgrader.
Orsaken till att folk låser ute omgivningen sägs vara bristande trygghet. Ett i grunden märkligt argument då det knappast är i det välmående och socialt segregerade Limhamn som vardagsbrotten begås. Men på samma vis som de befästningslika kvarteren i Latinamerika storstäder omsluter de välbärgade från ett sargat och djupt splittrat samhälle, är det tidens tecken. Göran Cars, professor i samhällsbyggnad vid KTH anser att utvecklingen är ”jävligt tragisk” då det skapar klyftor mellan människor. När Unni Åström – vd för projektet Victoria Park – menar att detta är framtidens boende så ger i alla fall historien henne rätt.
1970 fanns det en handfull av den här boendeformen i USA, där man tydligt och klart avgränsar sitt boende mot omvärlden och formar egna regler. Författaren Göran Rosenberg beskriver dem i sin nyutgåva om Förenta Staternas idéhistoria Friare kan ingen vara, som ”feodaltidens stadsriken breder de nya medelklassreservaten ut sig i ett nationellt landskap som blir alltmera eroderat och svårforcerat”. I år beräknas de uppgå till runt 300 000 stycken med nästan 60 miljoner invånare. Uppenbarligen en lönsam industri. Men samtidigt som man stänger ute, låser man även in. När Walt Disney Company startade sin egen småstadsutopi Celebration i Florida 1996 så innebar det inte enkom invånarnas bekräftelse på företagets enväldiga domsrätt utan detaljerade regler rörande uppförande, beteende och yttre. Liknelsen med den medeltida, socialt och religiöst kontrollerade vardagen är uppenbar. Med tanke på Disneys moral- och sexualitetssyn så kan man ju även undra hur reproduktionen regleras.
Att tro att man kan lösa sociala problem, kriminalitet och miljökatastrofer genom allt högre barriärer mot omvärlden är nog en klen tröst för stunden, ett hopp om att återskapa en bekymmersfri idyll som aldrig existerat. Det är i längden ogörligt att betydande befolkningslager isolerar sig, omvärldsberoendet är för stort. Däremot finns det en kärna i den här processen som det går att ta festa på. Det gjorde arkitektstudenterna vid konsthögskolans projekt Beyond Oil: Shanghai som utgick ifrån ett framtida Shanghai utan tillgång till billig fossil energi. Som även Dagens Nyheter uppmärksammade.
Förtätning är ett begrepp som är återkommande inom arkitektkretsar. Det centrala är användningen av de gemensamma utrymmena till maximum och dra ned på de privata, tänka vertikalt och lokalt. Runt storstadskvarter på ett par tusen invånare, som har en kinesisk tradition sedan tiden med den nu övergivna realsocialismen, danas ett delvis självförsörjande samhälle i miniatyr med stadsjordbruk och lokal återvinning. Även här finns det en erfarenhet att bygga på i Kina med långt gången återanvändning av avföring och urin för gödsel och biogas. Specialisering medför ett visst utbyte med andra enheter via transportnät som binder samman staden.
Detta är knappast nya tankar. Utopisterna med sina snabbtigrar och falangstärer på 1800-talet byggde gärna lokala självförsörjande oaser, som dock inte var så lyckosamma i praktiken. Naturgeografen och fursten Peter Kropotkin däremot skymtade en framtid där man upphävde gränsen mellan stad och landsbygd, och nyttjade resurserna lokalt men samtidigt ingick i en större politisk och ekonomisk enhet på lösare basis. Det kan låta vansinnigt, men är inte lösningen snarare förglesning – för hur ska man annars anpassa sig till just de lokala förutsättningarna som bjuds?
Metropolen bygger på en extrem energiåtgång, för boende, produktion och tjänster. Råvaran skeppas in och varan skeppas ut. Bryter man det mönstret (efter oljan) så förlorar det urbana centret en del av sitt existensberättigande. Så istället för att bygga på rester av ett fallerande ekonomiskt system så krävs det snarare att man vidgar horisonten och bryter ny mark när man frågar hur människan vill bo och leva, men framförallt varför. Frågan som aldrig ställs, men nu allt ihärdigare vill ta sig in i våra liv när fundamenten för våra livsbetingelser hotas och utmanas av moder jord själv.
