Nanoteknologi – kapitalismens dödgrävare?

Debatten om fildelningens vara har nästan uteslutande rört de juridiska aspekterna om upphovsrätt, eventuella sanktioner mot lagbrytare och ersättning till dem som anser sig drabbade. Från piratlägret hör man ofta det lakoniska svaret att tekniken finns, den är irreversibel och kommer att användas – sedan kan man tycka vad man vill om det.

Tyvärr når inte de mer djuplodande diskussionerna om de nya teknikernas effekter på samhället ut i den offentliga debatten. Ett undantag var när ett visionärt vänsterpartistiskt kongressombud nyligen menade att fildelning omdefinierar vår syn på ägande.

- Fildelning löser upp gränserna mellan mitt och ditt och skapar ett ”vårt”. Då luckras äganderätten upp. Det är underbart.

De långsiktiga konsekvenserna är dock inte uppenbara, samtidigt som skivindustrin backar så expanderar spelmarknaden. Huruvida vi ser en ekonomisk reorganisering av nöjesbranschen eller mer långsiktiga effekter där just äganderättens innehåll och upphovsrätt och patentförfarande i stort utmanas återstår att se. Vad vi vet är att bibliotekens popularisering knappast slog undan benen vare sig för bokhandlarna eller gödde generell egendomsgemenskap.

Men när tekniken springer förbi lagar, regler och förhållningssätt så har historiskt sett oftast de senare tvingats anpassa sig till de förra. Lite förenklat sett kan man säga att det var den teknologiska utvecklingen som sprängde de gamla sociala ramarna inom feodalismen med dess skråväsende och livegenskap. Den ångdrivna vattenpumpen var nyckeln som öppnade de brittiska kolgruvorna och därmed övergången till den industriella kapitalismen. Masstillverkningen med dess fabrikssystem krävde en fri tillgång till arbetskraft, denna övergång medförde att hantverkaren slets från sina ålderdomliga verktyg och bonden drevs från hus och hem. Mannen och kvinnan från den gamla tiden skiljdes från sina produktionsmedel och lämnades ensamma att stiga in i det moderna samhället med enbart sina tomma händer. Övergången var lång, konfliktfylld, kaotisk och pågår än idag i många delar av världen.

När vi nu står inför ett nytt radikalt teknikskifte, som inom sig bär en förändringspotential med långt vidare konsekvenser än tidigare förändringar som elektrifieringen och löpande bandets princip, så är det nog på tiden vi diskuterar de samhälleliga följderna. Riskerna är påtagliga, men samtidigt är framtidsscenarierna bortom vår fantasi.

Fildelningen med dess egalitära möjligheter och underminering av äganderätten är förskalvet inför den stundande nanorevolutionen. Än så länge befinner sig tekniken på en rätt basal nivå, där existerande produkter helt enkelt förstärks, görs bättre och mer slitstarka. Från gummidäck till hårddiskar. Men då vi rör oss på atomnivå innebär det en oerhörd potential, som går bortom mången science fiction, på sätt och vis handlar det om att leka gud, att skapa världen som vi vill från grunden. Stim av sjukvårdsrobotar som jagar rätt på obehagligheter i dina blodådror eller rymdhissar som möjliggör expansionen ut i solsystemet brukar nämnas i sammanhanget men den innovation som riskerar att ställa allting på huvudet och världen som vi känner den är nanofabriken. Med gårdagens avfall som råvara bygger du dagens rätt, uttryckligen dagens gourmetmål. Kasta ut tvättmaskinen och installera nanofabriken – nu blir det åka av! Atom för atom, molekyl för molekyl spottar den ur sig Gucci, Rolex eller vad som nu behagas. Varför inte en nanofarbrik till grannen?

Valuta blir meningslöst. Patent kopieras med ett handtryck. Äganderätten förlorar sin betydelse. Den materiella lägstanivån blir formidabel. Den stora frågan är om kapitalismen med sin strävan efter oändlig kapitalackumulation överlever denna allskapare. För vem går frivilligt till jobbet med det mesta ordnat hemma? Lönearbetet av idag bli väldigt svårt att motivera, då det i grunden utförs för att kunna reproducera dig själv som människa och med det faller det nuvarande produktionssättet. Givetvis existerar det praktiska problem att lösa, inte minst energiåtgången som förmodligen kräver fusionskraft, men det paradoxala med den här utvecklingen är att vi människor återigen förenas med våra produktionsmedel, som en gång slets ur våra händer.

Vi blir våra egna smeder och lämnar sociala tvång och samhällelig disciplinering bakom oss. En tid för sinnlig frigörelse utan dess like står på glänt när vi lämnar den gammaltestamentliga domen om att arbeta i vårat anletes svett bakom oss och blickar in i framtiden.